MARTYRER....

Läste en insändare i Västerbottens Folkblad idag,som jag tyckte var gör´bra!!!Pratade häromdagen om alla dessa energitjuvar till människor som får en att må dåligt.De är sluga och omgivningen har svårt att förstå när man berättar...De säger bara -varför i hela friden har du sådana människor omkring dig??De får som svar-för de har ju ingen annan och jag lider med dem...Eller ser/hör omgivningen ej problemet då it´s in disguise.Jag har sagt upp min sk.vänskap med en utav dem,eller nu ljuger jag...den rann ut i sanden efter att elakheterna blev så enorma att jag ej orkade svara längre.Magnus m.fl sade alltid efter jag mött denna person att jösses ...du är ju helst slut och blek...skulle inte ni ut på skoj??Men ibland var man glad,ibland helt förstörd...för det beror på deras dagfsform hur DU(JAG mår!!!de är omkring oss-och de stjäl energi.Läs här vad de skrev i Västerbottens bladet:Puss på er alla:)!
Det är nämligen olidligt både för martyren och omgivningen. Detta är vad jag menar med en martyr
Ex 1
Du – Tack för maten. Ska jag hjälpa dig med disken?
Martyr – Nehejdå jag klarar mig. (Uttalat med en djup trött suck )
Ex 2
Du – Tack för skjutsen. Det var snällt att du ställde upp
Martyr – Det var så lite så. Jag var ju ändå uppe sent och det gör inget att jag är trött. Jag är van vid det. (Sagt med en syrlig röst och kvävd gäspning)

En martyr säger en sak men menar något annat. Som den ofta uttrycker med en suck eller ett tonfall som motsäger vad den precis sagt. Det skapar obehag för människor runt omkring eftersom de får dubbla budskap. Man blir osäker. Borde jag diska nu? Fast martyren vill ju inte? Men martyren är ju så trött. Vad dum jag är som inte diskar osv. Eller så svarar man genom att krypa. Ojojoj vad snällt att du kunde skjutsa mig, du är verkligen otroligt snäll och hjälpsam. Tusen tack snälla du. Reagerar man så här på martyrens beteende har man gått i fällan. Och i längden blir är det otroligt jobbigt. Martyrer ger kroniskt dåligt samvete utan att omgivningen förstår riktigt varför.
Så hur botar man då en martyr? Tricket är att sluta förstå deras dolda budskap. Sluta krusa. Ta en martyr på orden. Säger martyren att den inte behöver hjälp med disken svarar du bara Ok. Då sätter jag mig framför teven en stund istället. Lyssna inte om martyren suckar ännu djupare. Har en martyr gjort dig en tjänst? Kräla inte i stoftet. Att tacka en gång med bestämd och självsäker röst räcker bra.
Människor gör bara det som lönar sig. Martyrskap kan vara väldigt lönande eftersom man då kan styra och manipulera andra att göra som man vill. Utan att behöva säga det rätt ut. Ibland är martyrer omedvetna om sitt beteende. Men om de märker att deras sätt inte funkar så ändrar de sig. Det brukar bli jättebra både för martyren och omgivningen. Martyrskap är nämligen destruktivt. När martyren märker att den inte kan insinuera saker utan måste tala klarspråk sker mirakel. Nästa gång martyren är galet trött efter middagen kanske den själv ber om hjälp. Och då ska man inte tveka att hjälpa till!
Snipp snapp snut så var martyrundervisningen slut.
// sidvisning
jQuery.get("http://www.folkbladet.nu/wp-content/themes/vf2010/pageview.php", { id: 167911, catid : 94 });